I maj 1992
åkte Lill-Olle Andersson på skogsbilsvägen i Nåsten då plötsligt ett vildsvin
kom upp på vägen och stannade till en liten stund, Olle tutade flera gånger men
vildsvinet stod kvar. Efter en stund gick grisen ner diket och bökade lite,
Lill-Olle passerade förbi med bilen och grisen gick kvar i diket som sedan
försvann ut i skogen. Olle kontaktade Janne och Becke om vildsvinet och de bestämde
att de skulle ut och försöka skjuta grisen. Men trots detta så vågade han ändå
inte tala om vad han sett, men troligtvis var detta det första vildsvinet som skådats
i kretsen?
Samma kväll
så var Janne och Becke ut och tittade efter grisen men såg ingen gris. Men när
de kom hem och Becke sparkat av sig stövlarna, fick frugan stod bredvid plötsligt
syn på vildsvinet som i lugn och ro gick och bökade i hästdynghögen. Hon ropade
på sin man som kom med bössan i högsta hugg, och med stöd av sin frus axel sköt
han vildsvinet. Det var den 30/5 1992 och galten som hade ca 23 cm långa betar
är uppskattad till att vara brons.
När de sedan
skulle ta reda på galten så vart de osäkra på om den hade trikiner eller ej, så
för att inte ta några risker så grävdes galten ner i jorden. Ett tag efter kom
det fram att några vildsvin hade rymt från ett närliggande hägn, och ägaren
hade lyckats samla ihop alla utom två. Det andra vildsvinet sköts en tid senare
i Gottsundagipen.
I fjol sköts
det två st. små galtar, en i Årby/Hacksta och den andra i Balingsta södra.
Vildsvinsstammen ökar snabbt så innan vi får problem med skador på mark och
grödor samt trafikolyckor, så bör vi hålla stammen i schack.
