Älgens historia

Älgens svenska historia har periodvis varit dramatisk. Under medeltiden (mellan 1 000 och 500 år sedan) kunde den svenska befolkningen räknas i 100 000-tal. Älgen jagades naturligtvis, men förmodligen ganska ineffektivt med dagens mått. Stora delar av Sverige var fortfarande vildmark och vapentekniken bestod i princip av spjut och pilbåge.

I slutet av medeltiden tog utvecklingen av eldvapen fart, samtidigt som en ökande befolkning och djurhållning konkurrerade med älgen om födan. Gustav Vasa införde på 1500-talet en viss lagstiftning som begränsade jakten på älg, något som tyder på att den ansågs behöva ett skydd.

En älg var emellertid ett betydelsefullt mattillskott för en familj eller en by. Tjuvjakten var utbredd och på 1700-talet fick även allmogen använda gevär för att freda sig mot rovdjuren – något som ofta blev förtäckta älgjakter. När Gustav III år 1789 gav bönderna jakträtt på egen mark blev praktiskt taget alla hjortdjur nästan utrotade. Efter vissa fredningsåtgärder började älgstammen repa sig den andra halvan av 1800-talet – inte minst tack vare den lyckade utrotningskampanjen mot vargen några decennier tidigare.

I början av 1900-talet gick älgstammarna upp och ned på olika håll i landet. Fredningar avlöstes av nedskjutningar. Tjuvskyttet fortsatte att vara ganska vanligt, speciellt i fattiga områden och på glesbygden. På 1930-talet kom lagstiftning som samordnade och reglerade älgjakten på ett sätt som liknar dagens system, vilket grundlade den kommande, kraftiga, ökningen av älgstammen.

Från en årlig avskjutning på omkring 5 000 älgar på 1930-talet, till cirka 30 000 år 1960, kulminerade älgstammen med en avskjutningstopp 1982 på över 170 000 älgar i en älgpopulation som var, och fortfarande är, den tätaste och starkaste i världen – kanske också i jordens historia. Under de här decennierna kom älgen att bli Sveriges nationalsymbol, förknippad med Sverige av människor i hela världen. Rekordavskjutningen 1982 var kulmen på en lång rad tillväxtår som i huvudsak möjliggjordes av den totala frånvaron av rovdjur och den stora mängd foder som Sveriges intensiva skogsbruk skapade.