Nyheter

Gamsen – vad är det? Jo, det är namnet på det i modern tid första vargreviret i Uppsala län. Reviret
delas med Gävleborgs län. Det är en 3-årig vargtik från Riala-reviret (utanför
Norrtälje) som har revirmarkerat i området under vintern och våren.

Antalet vargobservationer i länet har också ökat kraftigt. Under
de första fyra månaderna i år har cirka 50 observationer rapporterats in till http://www.rovobs.se.
Det är betydligt fler än tidigare år.

I övrigt finns kvalitetssäkrade vargobservationer från Östhammar
och Tierps kommuner. Tidigare under våren också från Enköping och Vänge. Inga
angrepp på tamdjur orsakade av varg har förekommit i år. Det kan ändå finnas
skäl för djurhållare att se över sina stängsel eftersom det verkar ströva mer
varg än tidigare i länet.

Mellersta Rovdjursförvaltningsområdet

Förvaltningsområden och finansiering

Sverige är indelat i 3 olika förvaltningsområden. Uppsala län
finns med i det mellersta området, som dessutom innehåller länen Stockholm
(AB), Västmanland (U), Örebro (T), Västra Götaland (O), Värmland (S), Dalarna
(W) samt Gävleborg (X).

Rovdjursförvaltningen sker alltså över länsgränserna. Länen i
varje område koordinerar arbetet så att de nationella besluten går att
genomföra i varje län över hela landet. Länsstyrelsens arbete finansieras av
två olika anslag från Naturvårdsverket och är därför uppdelad i två delar:
inventering och viltskador.

Länsstyrelsens bemanning

Länsstyrelsens rovdjursförvaltning omfattar idag två
heltidstjänster på Naturmiljöeneheten, samt tre personer
(naturbevakare) som arbetar deltid i fält med att kontrollera allmänhetens
observationer och spåra rovdjur då detta är möjligt. Veterinärenhetens
jakthandläggare sköter administrationen kring lodjursjakt.

Mål för lodjursstammen i
Uppsala län

Med
utgångspunkten att det långsiktigt ska finnas underlag för såväl en
livskraftig lodjursstam som förekomst av varg och räv, samtidigt som det
finns en jaktbar rådjursstam, är 10-12 familjegrupper av lodjur ett
realistiskt förvaltningsintervall.

Beräkning av målnivåer lodjur

Referensvärdena
för populationsstorlek har fastställts av Naturvårdsverket utifrån
intervall som riksdagen har beslutat. För lodjur har referensvärdet
beräknats till 870 individer eller 152 familjegrupper. Denna nivå får
inte
understigas och kan betraktas som en nationell miniminivå för lodjur.
Länets
miniminivå ska tillsammans med övriga läns miniminivåer uppnå,
alternativt överstiga det nationella referensvärdet för
populationsstorlek. Det finns
flera olika metoder att beräkna en lämplig miniminivå.

Naturvårdsverket
har till länsstyrelserna föreslagit att minst 68 familjegrupper av lodjur
fördelas på de åtta länen i det mellersta förvaltningsområdet.

Förvaltningsnivån är en nivå över miniminivån. Ambitionen är att den aktuella rovdjursartens
numerär ska variera kring förvaltningsnivån. Syftet är att det ska finnas
marginal för mellanårsvariationer. Detta för att inte riskera att hamna
under miniminivån på grund av slumpmässiga faktorer så som dålig
reproduktion enskilda år eller liknande. Det finns inga givna metoder att
beräkna förvaltingsnivåns numerär.

För att åstadkomma en långsiktigt hållbar förvaltning behöver målnivåerna
relateras till tillgången på bytesdjur. Förvaltningen behöver försäkra
sig om att det långsiktigt finns tillräcklig tillgång till bytesdjur.
Mängden bytesdjur varierar över tid som en följd av naturlig fluktuation,
trafikdöd och jakt.

Vid beräkningen
av målnivåer har två beräkningsmodeller använts.

1. Teoretisk
bärkraft

Tar hänsyn till
hur mycket bytesdjur ett län kan hålla och i förlängningen hur många
lodjur som dessa bytesdjur kan föda samtidigt som det finns utrymme för jakt.
Modellen används för att ge en rättvis fördelning mellan länen. Län med
goda möjligheter att hålla bytesdjur har också bättre möjligheter att hysa
lodjur. När modellen justeras för att ge 68 familjegrupper i mellersta
förvaltningsområdet fördelas dessa enligt nedan.

2. Spillningsinventeringar

Ta hänsyn till
den aktuella mängden bytesdjur, i detta fall rådjur och baseras på Svenska
Jägareförbundets spillningsinventeringar av rådjur.
Spillningsinventeringarna är utförda inom länets älgförvaltningsområden.
Med hjälp av inventeringsresultaten uttryckta i antal rådjur per 1000 ha,
samt ovanstående förutsättningar beräknas hur många lodjur den aktuella
rådjursstammen långsiktigt kan föda. Spillningsinventeringarna resulterar i
en miniminivå om fem familjegrupper med de givna förutsättningarna.

Baserat på
beräkningarna motsvarar åtta familjegrupper ca 5 procent av referensvärdet
för populationsstorlek.

Övergripande
riktlinjer för förvaltning av lodjur

Viltförvaltningsdelegationen
anser att:

·
Lodjuren
bör förvaltas adaptivt i relation till bytesdjuren.

·
Lodjur
fortsatt bör finnas över hela länet.

·
Den
regionala miniminivån ska utvärderas löpande, och när tillfälle ges
justeras utifrån bästa tillgängliga kunskap om regionala förhållanden
mellan lodjur, bytesdjur och jakt.

·
Förvaltningsnivån
för lodjur bör anges i ett intervall med flexibilitet att justera tilldelning
för licensjakt utifrån senaste underlag.

·
Lodjursstammen
ska begränsas genom licensjakt då den ligger över förvaltningsnivån. Om
det behövs med hänsyn till bytestillgång och möjligt jaktuttag kan
lodjursstammen tillfälligt minskas ytterligare för att ge utrymme för en ökning av bytesdjur.

·
Det
bör finnas utrymme för en meningsfull jakt.

·
Lodjursinventeringen
bör ske i form av områdesinventering minst vart tredje år och med bästa
möjliga täckningsgrad över länet.

·
Effektiviteten
av lodjursinventeringen är beroende av allmänhetens delaktighet genom en
snabb rapportering av observationer. Det måste finnas förutsättningar i form
av en tydlig och legitim förvaltning för att skapa acceptans och vilja att
vara delaktig.

Förekomst
av lodjur

Under åren 2009-2011 uppgick
lodjursstammen till cirka 30 familjegrupper vilket motsvarar cirka 165 djur.
Länsstyrelsens inventeringar visar att länet under vintern 2013-2014 berördes
av minst 14 familjegrupper. Detta är sannolikt en underskattning av stammens
verkliga numerär. Länsstyrelsens bedömer att lodjuren har minskat sedan den
senaste områdesinventeringen som genomfördes vintern 2010/2011.

Fig 2. Lodjurstammens
utveckling i Uppsala län 2003-2013.

För mera
information besök Länsstyrelsens hemsidor.

http://www.lansstyrelsen.se/uppsala/Sv/djur-och-natur/rovdjur/Pages/default.aspx